Du är ju bara ...

... avundsjuk!

Jag delar upp mina inlägg lite, eftersom många av er inte orkar läsa. Frågan är, hur gör ni när ni vill läsa en bok? De flesta vuxenböcker saknar faktiskt bilder och består av mycket långa, sammanhängande texter ...

Hur som helst, så hade jag egentligen tänkt detta blogginlägg som inledning för mitt nästa inlägg. Men det får bli ett fristående inlägg, då det blir för långt för er annars. Det är det i och för sig i alla fall. ;) Men det får ni jag skriver om idag leva med. Det finns naturligtvis många som läser min blogg som faktiskt har något i huvudet. Detta inlägg ägnar jag åt alla som inte har det och som ändå på något sätt yttrar sig utan att egentligen tillföra någonting över huvud taget. Den som vill får ta åt sig alltså.

Jag tänkte diskutera en liten sak, som jag återkommande får läsa i era kommentarer. Det pratas om att jag är avundsjuk och att min djupt liggande avundsjuka driver mig och därmed bloggen. De flesta såna kommentarer raderas, då de inte tillför något. Ni behöver alltså inte göra er besväret. Detta argument har blivit populärt i och med att Linda Rosing saknade försvar till all kritik som hon fått. Det togs naturligtvis gladeligen över av många som har samma problem som Linda, de saknar argument. "Du är ju bara avundsjuk" är den mest uttjatade frasen vi har i svenska språket just nu och jag blir inte förvånad att jag får läsa detta då och då. Detta trots att jag faktiskt har påpekat i min profil att jag konstigt nog inte är det.

Jag frågar er min kära fjortismaffia, vad ska jag vara avundsjuk på? Vad har Stina som jag inte har och som jag skulle ge vad som helst för, för att kunna vara på det sättet? Är det hennes händelserika liv kanske? Är det att hon nästan är modell, att hon nästan har ett gymnasiebetyg som hon kan påbörja en universitetsutbildning med? Är det att hon saknar både körkort och bil eller att hon bor i en hyresrätt som nästan är möblerad? Det kanske är att hon äter Tacos största delen av året eller att hon nästan har råd med solskyddsfaktor 10. Är det för att jag inte har en egen fjortismaffia som hoppar när jag säger "hoppa"? Ska jag vara avundsjuk på att jag inte behöver fråga 12 - 13 årigar om råd i min blogg vad gäller det mesta? Är det därför jag är avundsjuk, för att hon som vuxen befinner sig under nivån på sina 12 - 13 åriga läsare som verkar utgöra huvudandelen av hennes fan club? Ska jag vara avundsjuk på Stinas dåliga självförtroende och självkänsla, som hon påpekar i sin blogg lite då och då för att få lite snälla kommentarer? Eller så är det kanske hennes spinkiga kropp som snarare påminner om en ungdom i nedre tonåren än en vuxen kvinna jag är avundsjuk på. Det är klart att hennes 12 - 13 åriga fans tycker att hon är snygg, de kan ju identifiera sig med hennes barnsliga kropp.

Vad är det jag är avundsjuk på egentligen? Ni vet inte ens vem jag är, hur kan ni veta att jag är avundsjuk? Är alla per automatik avundsjuka på någon bara för att han eller hon inte tycker att den personen de uttalar sig om är "megacool"? Chefen är nog också avundsjuk. Det är klart att vi är avundsjuka Chefen, Stina är ju "kändis" precis som Linda. Att vi inte förstod att vi är avundsjuka förrän nu, då så många har påpekat det. ...

Denna form av total självförnekelse får vi numera se överallt. "Du är bara avundsjuk" gör livet enkelt för många därute. Utan att ens behöva diskutera, "räddar" denna fras många ur vilken situation som helst, oavsett hur slående bevisen är. Det spelar ingen roll längre hur relevant kritiken är och vad det hela handlar om. För handlar allting om mode, smink och kläder för någon så är det klart att personen mitt emot bara är avundsjuk på något av dessa tre saker. Även om diskussionen egentligen handlar om något helt annat.

Bloggkommentatorerna har tagit upp ämnet lite igår redan, som ni kanske har läst. Även om deras inlägg inte är så djupgående och mitt inte heller är en psykologiavhandling, så antar jag att vi alla förstår vad både de och jag vill säga. Även om jag inte gillar bloggkommentatorerna speciellt mycket, så kan jag säga att de har nog mer liv och mindre anledning till avundsjuka än många av de som hoppar på dem. De har utbildning och jobb, om det stämmer vad de skriver om sig själva och det är mer än vissa andra har i bloggvärlden.

Jag tänker bara ta upp detta ämne en gång. Jag vet naturligtvis att jag kommer att få kommentarer till detta inlägg som kommer lyda något i stil med "du är ju bara avundsjuk". Ni har inte vunnit något för det, jag bara raderar sådana kommentarer i fortsättningen. Det finns tillräckligt många som redan har påpekat detta. Men jag har i alla fall sagt mitt och en del av er kommer kanske till och med förstå att det finns mer här i livet än enkla sanningar. Jag har tittat lite på Gossipgirl, som någon jämnförde mig med. En blogg vars inlägg består av ca 10 rader skvaller, mycket bilder och lite innehåll.

Avslutningsvis tänkte jag säga att det är tragiskt att en stor del av en hel ungdomsgeneration väljer att inskränka sin intelligens medvetet genom att välja idoler som endast har ett enda argument på all kritik och tar efter dessa. Det är dessa ungdomar som syns och som myntar en hel generations rykte samt förstör för alla andra som faktiskt har ambitoner och målsättningar här i livet. Ingen får det lättare i längden genom att själv sätta sig på en lägre nivå än han eller hon egentligen har potential för.

Tack för mig.

Ursprungligen skrivit 2008-06-12